Vad ska man tro? Har den senaste tiden drabbats av så mkt trubbel att jag snart går under.

Är det inte problem med de materiella så är det de känslomäsiga som går sönder.

Tankarna bara snurrar.. Varför, om, när, vilket syfte.

Är på min vakt hela tiden. Märker att trots allt så står jag kvar å försvarar, förklarar, bedyrar. Varför? Kommer ändå inte bli någon skillnad.

Att vissa utsätter en för mentalt överfall är inte rättvist! Inte när jag ligger i underläge.

Vet inte hur jag ska komma mig ur detta tankemönster. Uppenbarligen så mår jag inte ett dugg bättre av att vara alla till lags..